I en anmärkningsvärd studie som genomförts under två decennier har forskare visat ett samband mellan jodintag och livslängd hos äldre vuxna. Studien, som genomfördes i de danska städerna Randers och Skagen, visade att en jodrik miljö är förknippad med ökad livslängd.
Städerna Randers och Skagen, som ligger bara 140 kilometer från varandra på Jylland i Danmark, skiljer sig mycket åt när det gäller jodhalten i dricksvattnet. Medan Randers har en genomsnittlig jodhalt på 2 mikrogram per liter, är jodhalten i Skagen 139 mikrogram per liter. Dessa skillnader beror på de olika källbergarterna i de akviferer från vilka dricksvattnet utvinns.
Studien startade 1997-1998 med invånare födda i Randers 1920 och i Skagen mellan 1918 och 1923. Forskarna samlade in baslinjedata genom frågeformulär, utförde fysiska undersökningar och mätte jodkoncentrationer i urinprov. Deltagarna följdes fram till den 31 december 2017.
Resultaten visade att invånarna i Skagen hade en betydligt högre livslängd än invånarna i Randers. Cox-regression visade att boende i Skagen var förknippat med en lägre risk för dödsfall jämfört med Randers, både i ålders- och könsjusterade analyser och efter justering för ålder, kön, antal läkemedel, Charlson comorbidity index, rökning, alkohol och inkomst.
Forskarna föreslår att jodintaget påverkar förekomsten av sköldkörtelsjukdomar. Hypertyreos är vanligare i populationer med mild och måttlig jodbrist, medan jodrika populationer kan ha en högre förekomst av hypotyreos. Hypertyreos kan leda till komplikationer som förmaksflimmer, hjärtsvikt och ökad risk för frakturer. Dessa komplikationer är förknippade med ökad dödlighet, särskilt i sårbara grupper som äldre vuxna.
Studien tyder på att långvarig bosättning i en jodrik miljö kan vara förknippad med ökad livslängd jämfört med bosättning i en jodfattig miljö. Forskarna betonar dock att ytterligare studier behövs för att bekräfta dessa resultat och för att förstå de exakta mekanismer som leder till denna ökade livslängd.
